Kinas nästa femårsplan avgör om klimatlöftena håller
Vad händer
Kontext
President Xi Jinping lovade personligen 2021 att Kina skulle minska sin koldioxidintensitet – utsläpp per BNP-enhet – till 65 procent under 2005 års nivåer till 2030. Han lovade också att kolanvändningen skulle börja minska under perioden 2026–2030.
Kina ligger efter. Under den pågående femårsperioden 2021–2025 väntas koldioxidintensiteten minska med omkring 12 procent, långt under målet på 18 procent. Utsläppen ökade snabbare efter pandemin än innan, drivet av ökad energianvändning och utbyggnad av kolkraft och kemisk industri.
För att nå 2030-målet skulle Kina behöva minska koldioxidintensiteten med omkring 23 procent under nästa femårsperiod. Det är betydligt mer än vad landet uppnått någon tidigare period. I praktiken innebär det att de faktiska utsläppen måste sjunka med 2–6 procent från dagens nivåer.
Officiella dokument har börjat tona ned 2030-målen. Kommunistpartiets centralkommitté nämner inte koldioxidintensitetsmålet i sina rekommendationer för nästa plan. Istället betonas vagare formuleringar om att ”nå utsläppstoppen enligt plan” och ”främja en topp för kol- och oljeanvändning”.
Samtidigt fortsätter utbyggnaden av fri energi i rasande takt.
- 2024 installerade Kina 360 miljarder watt ny vindkraft och solenergi – nästan dubbelt så mycket som regeringens mål på 200 miljarder watt per år.
- Alla tidigare mål för vindkraft och solenergi har överträffats med god marginal.
- För att nå klimatmålen skulle 250–350 miljarder watt behöva installeras varje år till 2030.
Men kolkraften byggs också ut. Omkring 330 miljarder watt ny kolkraftskapacitet är under uppförande eller har fått tillstånd. Det motsvarar nästan hela USA:s kolkraftskapacitet. Dessutom planeras över 500 petrokemiska industriprojekt till 2030, varav tre fjärdedelar redan är under byggnation.
En central fråga är om Kina inför ett absolut tak för koldioxidutsläpp. Utan det finns incitament för provinser att öka utsläppen tidigt i perioden för att säkra en högre basnivå – ett fenomen som kallas ”storma toppen” på kinesiska. Regeringen har talat om att införa ett system för att kontrollera både koldioxidintensitet och totala utsläpp, men det väntas inte vara på plats förrän en bit in i perioden.
Vad har det för betydelse
Utgången avgörs troligen av vem som driver utvecklingen. Under den nuvarande perioden har provinser och statliga företag varit mer ambitiösa än centralregeringen när det gäller fri energi. Om det mönstret fortsätter kan Kina överträffa sina mål för vindkraft och solenergi – och på så sätt minska utsläppen trots svaga centrala regler. Den fria energins snabba utbyggnad har blivit en viktig motor i Kinas ekonomi, vilket ger lokala beslutsfattare starka skäl att fortsätta satsa.
