Vad händer
Kontext
Avtalet, BBNJ (Biodiversity Beyond National Jurisdiction), ger för första gången ett bindande regelverk för biologisk mångfald i de havsområden som ligger utanför enskilda länders jurisdiktion. Dessa vatten utgör ungefär hälften av jordens yta och rymmer uppskattningsvis tio miljoner arter, varav många fortfarande är okända.
Hittills har bara omkring en procent av det öppna havet något formellt skydd. Avtalet är avgörande för att nå det globala målet ”30 gånger 30” – att skydda 30 procent av haven till 2030. Det innebär att den skyddade ytan behöver öka från dagens nivå till ungefär trettio gånger så mycket på bara några år.
Avtalet har fyra huvudområden:
- Inrättande av marina skyddsområden på öppet hav
- Krav på miljökonsekvensbedömningar innan mänskliga aktiviteter får genomföras
- Rättvis fördelning av vinster från marina genetiska resurser, bland annat inom bioteknik
81 länder har hittills ratificerat avtalet, och totalt 148 har skrivit under det. Bland de länder som ratificerat finns Kina, Brasilien, Japan, Frankrike och Tyskland. EU och dess medlemsländer har drivit processen framåt och leder en koalition av 46 länder som vill se ett ambitiöst genomförande. EU har avsatt 40 miljoner euro för att stödja utvecklingsländer i arbetet med att genomföra avtalet.
USA skrev under avtalet 2023 men har inte ratificerat det. Under den nuvarande administrationen har landet dragit sig ur flera FN-organ kopplade till havsfrågorna, samtidigt som president Trump undertecknat beslut om att utöka djuphavsbrytning och oljeborrning till havs.
En fråga som avtalet inte kan reglera är gruvdrift på havsbotten, eftersom det faller under den internationella havsbottenmyndigheten ISA. Det har lett till kritik – 44 miljöorganisationer har uppmanat Belgien, som vill vara värd för avtalets sekretariat, att införa ett stopp för djuphavsbrytning. Hittills stödjer 40 länder ett moratorium.
Parallellt visar en analys från Carbon Brief att hälften av världens länder har lämnat in sina rapporter om biologisk mångfald i tid. 98 av 196 länder rapporterade före deadline den 28 februari 2026. Elva av de sjutton mest artrika länderna, som Indien, Indonesien, Brasilien och Australien, lämnade in sina rapporter. Men bara 39 procent av länderna har hittills presenterat sina nationella handlingsplaner för biologisk mångfald, trots att dessa skulle ha varit klara redan till COP16 i oktober 2024. Försenade utbetalningar och brist på teknisk expertis har bidragit till eftersläpningen.
Vad har det för betydelse
Havsavtalet fyller ett tomrum i internationell rätt som funnits i årtionden. Utan bindande regler för öppet hav har överfiske, föroreningar och klimatförändringar kunnat fortsätta utan gemensamma motåtgärder. Med avtalet på plats finns ramverket – men det kräver att fler länder ratificerar och att skyddade områden faktiskt inrättas. Nästa steg är det första partsmötet, som ska hållas inom ett år.
Källor
- Reuters: UN biodiversity treaty enters into force, aims to protect 30% of oceans by 2030
- Carbon Brief: Analysis: Half of nations meet UN deadline for nature-loss reporting
- Earth.org: Governments, Green Groups Welcome Historic High Seas Treaty With Celebration, Calls To Action
- Al Jazeera: UN treaty to protect ‘extraordinary’ marine life due to come into force
- European Commission: High Seas Treaty enters into force: A milestone for ocean conservation
- UNU EHS: Protecting Our Global Commons – The High Seas Treaty Is a Potential Gamechanger
- Bildkälla: korallrev