Vad händer
Kontext
I Texas, USA:s vindcentrum med över 19 000 vindkraftverk, har majoriteten en navhöjd på bara 85 meter och en genomsnittlig rotorspets på 132 meter. Dessa vindkraftverk byggdes i 2000-talets början då både tekniken och regelverken gjorde det enkelt att bygga många små vindkraftverk på vidsträckta, glest befolkade marker. Låga konstruktioner, inga miljökrav och en frånvaro av ljudregler skapade en situation där mängden vindkraftverk snarare än storleken avgjorde produktionen.
Australien har tagit en annan väg. De senaste åren har utvecklingen där lett till allt högre och kraftfullare turbiner. Med effekter på upp till 8 miljoner watt (megawatt) per vindkraftverk och rotorspetsar som närmar sig 300 meter, satsar utvecklare på att få ut så mycket elektricitet som möjligt från varje enskild enhet. Det handlar inte bara om produktionseffektivitet. Regelverk, tillståndsprocesser och konflikter om markanvändning gör det strategiskt fördelaktigt att bygga färre, men större, vindkraftverk.
Men dessa gigantiska maskiner möter allt starkare motstånd. Projektet Kentbruck i Victoria, med upp till 105 vindkraftverk på 270 meter, har utlöst starka reaktioner från lokalsamhället. Bilder där turbinerna jämförs med Melbournes högsta byggnader sprids i sociala medier, och både invånare och fritidsboende uttrycker oro över det visuella avtrycket och påverkan på djurliv. Andra projekt har tvingats minska turbinhöjder efter protester, till exempel Robbins Island och Liverpool Range.
Bakom uppskalningen finns ett tydligt ekonomiskt motiv. Större vindkraftverk producerar mer elektricitet till lägre kostnad per kilowattimme. Det gör projekten mer konkurrenskraftiga gentemot fossil el och skapar utrymme för att ge lokalsamhället bättre ekonomiska ersättningar. Enligt utvecklare som Engie är det billigare att bygga ett stort vindkraftverk än två mindre som tillsammans ger samma effekt. Det minskar även behovet av vägar, elnät och markförberedelser, vilket i sin tur påverkar natur och ekonomi mindre.
Tekniskt sett kräver också många av Australiens platser större vindkraftverk. På skogbevuxna områden, som i Kentbruck, måste navhöjden upp för att undvika vindskjuvning – där markens friktion bromsar vinden. Ju högre över trädtopparna turbinen placeras, desto jämnare och starkare vind kan fångas in. Därför är det inte ovanligt att turbinerna i dessa områden har ett lägsta bladtips på 60 meter ovan mark för att både skydda flygande djur och nå stabilare vindar.
Samtidigt finns en växande oro för att dessa jättelika maskiner håller på att urholka vindkraftens folkliga stöd. Vissa unga miljöaktivister ifrågasätter dem utifrån naturvärden, särskilt där påverkan på fåglar och fladdermöss är dåligt utredd. Trots detta menar både utvecklare och lantbrukare att ett färre antal, större vindkraftverk ofta ger både bättre ekonomi och större samhällsnytta, eftersom de möjliggör lokal kompensation och långsiktigt underhåll.
Vad har det för betydelse
För invånare i ett samhälle som funderar på att ta emot ett vindkraftsprojekt innebär större vindkraftverk färre störningar från transporter och markarbeten – men också att silhuetten förändras dramatiskt. En mindre variant kan se mindre hotfull ut på avstånd, men kräver fler vindkraftverk, mer mark och högre kostnader. Resultatet blir ofta sämre ekonomi, vilket ger lägre vinster till bygden och dyrare elektricitet för hushållen. Lokala beslut måste därför väga visuell påverkan mot ekonomisk nytta – och hitta en balans där både människor och landskap får plats.
