Indien växlar upp med solenergi långt snabbare än Kina
Vad händer
Kontext
När Kina 2012 nådde samma ekonomiska nivå som Indien har idag (omkring 11 000 dollar per person i köpkraft) var solenergin försumbar. Kolkraft var då tio gånger billigare än solenergi. Resultatet blev att kol stått för 70 procent av Kinas nya elproduktion under det följande decenniet.

Indien befinner sig i en helt annan situation. Solenergi med batterier kostar hälften så mycket som nya kolkraftverk. Gapet växer i takt med att solenergikostnader fortsätter falla medan kolkraft blir dyrare.
Indiens elproduktion ser annorlunda ut än Kinas gjorde
- Solenergi står för 9 procent av Indiens elproduktion 2025, jämfört med nära noll i Kina 2012
- Indiens kolanvändning per person är ungefär 40 procent av Kinas nivå vid samma utvecklingsstadium
- Hälften av alla nya solenergiprojekt i Indien kombineras nu med batterier, upp från 12 procent 2021
Transportsektorn visar samma mönster. Indiens oljeförbrukning för vägtransport är hälften av vad Kinas var vid motsvarande inkomstnivå. Elbilar utgör cirka 5 procent av bilförsäljningen, och Indien leder globalt inom elektriska trehjulingar där elfordon närmar sig 60 procent av försäljningen. Under 2024 såldes 1,25 miljoner elektriska tvåhjulingar – fyra gånger fler än 2020.

Indien drar också nytta av sin ekonomiska struktur. Landet skapar en tredjedel mer ekonomiskt värde per energienhet än Kina. Ekonomin är lättare och mer tjänstedriven, med lägre cement- och stålbehov.
Tillverkning växer snabbt
Indiens elektronikindustri har ökat från 22 miljarder dollar 2015 till omkring 130 miljarder dollar 2025. Mobiltelefontillverkningen har gått från 2 miljoner enheter 2014 till 300 miljoner tio år senare. Solenergitillverkningen har ökat tolv gånger det senaste decenniet till 120 miljarder watt – tillräckligt för att göra landet självförsörjande på solpaneler.
Vad har det för betydelse
Indien visar hur snabb industrialisering inte längre kräver ett fossilberoende. Billig solenergi och batterier har öppnat en genväg som inte fanns för tio år sedan. För världens folkrikaste land innebär det lägre importkostnader, mindre sårbarhet för prissvängningar på olja och gas, och färre tillgångar som riskerar att bli olönsamma när den fria energin fortsätter växa.

