IEA: Solenergi och vindkraft mötte all ny efterfrågan globalt 2025
Vad händer
Kontext
Sedan 2016 har den globala elproduktionen ökat från 18 till 23 miljoner miljarder wattimmar per år. Av den ökningen – 5,5 miljoner miljarder wattimmar – kom 3,9 miljoner miljarder wattimmar från solenergi och vindkraft. Det är mer än hela den kombinerade ökningen från gas, vattenkraft och kärnkraft tillsammans.
Denna utveckling sker i alla länder, inte bara några få. Diagrammet över förändrad andel fri energi sedan 2016 visar att varje land i IEA:s databas har ökat sin andel solenergi och vindkraft. Nederländerna ökade mest med 34 procentenheter, Australien med 27 och Tyskland med 26. Sverige ökade med 16 procentenheter och ligger i dag på 99 procent andel fri energi inklusive kärnkraft.
Kina och USA visar två olika spår. Kina producerar 10 miljoner miljarder wattimmar elektricitet per år och har ökat sin elproduktion med 71 procent sedan 2016. USA:s ökning är 10 procent. Trots att Kinas elanvändning växte kraftigt ökade andelen sol och vind från 23 procent till 43 procent under perioden. Under de senaste 12 månaderna föll Kinas kolproduktion med 177 tusen miljarder wattimmar, samtidigt som solenergi och vindkraft lade till 519 tusen miljarder wattimmar – ungefär tre gånger mer.
I USA ökade däremot kolet under det senaste året med 91 tusen miljarder wattimmar, parallellt med en ökning av solenergi och vindkraft med 107 tusen miljarder wattimmar. Gas minskade med 58 tusen miljarder wattimmar.
Texas är ett tydligt exempel på hur snabbt solenergin kan växa när förutsättningarna finns. Solenergins andel av delstatens elproduktion gick från 4 procent 2021 till 15 procent 2025. Vindkraftens andel har stått still på 23 procent, främst för att transmissionsnätet är fullt och turbinkostnaderna steg med 40 procent under perioden. Kolets andel minskade från 17 till 12 procent.
Vad har det för betydelse
Solenergi och vindkraft absorberar nu all ny global efterfrågan på elektricitet – det är ett skifte som för tio år sedan inte ansågs möjligt i denna takt. Mönstret är inte begränsat till rika länder med uttalade klimatmål: det gäller från Turkiet till Brasilien, Indien, EUs medlemmar och länder i Afrika. Nästa avgörande fråga är om investeringstakten fortsätter i en takt som gör att kol och gas faktiskt börjar minska i absoluta tal, inte bara som andel.