Vad händer
Kontext
Sverige använder i dag runt 140 terawattimmar elektricitet per år. Riksdagens mål innebär alltså mer än en fördubbling. Industrin och transportsektorn behöver enligt branscherna själva omkring 200 terawattimmar för att ersätta fossil energi. Men vad de återstående 100 terawattimmarna ska gå till är oklart.
Lina Håkansdotter, som tar upp detta, visar att myndigheter och beslutsfattare planerar infrastruktur utifrån målet – utan att veta om nivån är rätt. Människor som bor nära nya kraftverk och ledningar behöver veta vad utbyggnaden ska leda till för att acceptera den.
Under de senaste månaderna har flera stora datacenter aviserats i Sverige för att möta den snabbt ökande AI-användningen. De går fort att bygga och tål höga elpriser. På flera platser tar de över kapacitet som tidigare var reserverad för grön industri – som är mer känslig för elpris och politik och tar längre tid att etablera.
Håkansdotter ifrågasätter om snabbhet och betalningsförmåga är rimliga urvalskriterier. Utan en strategi som väger samhällsnytta mot kostnad riskerar Sverige att:
- Få snabbt stigande elpriser som drabbar hushåll och befintlig industri.
- Låsa fast elkapacitet i verksamheter som inte nödvändigtvis ger störst värde för samhället.
Hennes slutsats är att fokus behöver skifta – från hur elektricitet produceras till hur den ska användas. Politiken behöver formulera en tydlig berättelse om vad uppväxlingen ska leda till, inte bara möjliggöra mer elproduktion.
Vad har det för betydelse
Om Sverige bygger ut elsystemet utan plan för vad elektriciteten ska gå till, riskerar det att bli de mest betalningsstarka aktörerna – inte de mest samhällsnyttiga – som får tillgång först. Det kan innebära att den gröna industrialiseringen, som ska minska utsläpp och skapa jobb, bromsas av att kapaciteten redan är upptagen.
