Två år till frihet från rysk gas? EU klarar det snabbare än många tror
När Ryssland invaderade Ukraina lovade EU att kapa beroendet av rysk gas. 4 år senare fortsätter EU köpa rysk gas – motsvarande 245 miljarder kronor per år.
En närmare titt på utbyggnadstakten av solenergi, vindkraft och batterilagring visar att Europa faktiskt kan ersätta den kvarvarande gasen på bara 2 år, om utvecklingen fortsätter i nuvarande fart eller ännu hellre växlar upp ett snäpp.
Hur mycket behöver ersättas?
EU importerar idag omkring 52 miljarder kubikmeter rysk gas per år, motsvarande ungefär 544 terawattimmar energi. Om gasen ersätts av värmepumpar i byggnader, elektrifierad industri och ny fri energi i kraftsystemet landar det på 300 terawattimmar elektricitet per år.
Vad byggs just nu?
- Solenergi: EU installerade 65 miljarder watt (gigawatt) nya solpaneler under 2024 – en historisk toppnivå.
- Vindkraft: Tillskottet blev 12–13 miljarder watt.
- Batterilagring: EU stod för cirka 18–19 miljarder wattimmar nya lager under 2024, vilket lyfte totalen till drygt 50 miljarder wattimmar.
Vad betyder det i produktion?
Med dagens takt skapar varje års tillskott ungefär:
- 86 terawattimmar från solenergi,
- 34 terawattimmar från vindkraft,
tillsammans ≈120 terawattimmars ökad elproduktion varje år.
Det innebär att EU redan inom 2,5 år kan producera de 300 terawattimmar som krävs för att ersätta rysk gas – bara genom att hålla nuvarande takt.
Uppväxlad produktion
Branschorganisationerna SolarPower Europe och WindEurope räknar med ytterligare acceleration: omkring 70 miljarder watt solenergi och 23 miljarder watt vindkraft per år 2025–2030. Den farten ger ≈152 terawattimmar ny elektricitet varje år – nog för att ersätta gasen på bara 2 år.
På lagringssidan är behovet större: runt 205 miljarder wattimmar krävs för att flytta solel från dag till kväll och kapa gas-toppar. I dagens takt tar det 8–9 år att nå dit. Men med den accelererade bana som branschen skissar – uppemot 120 miljarder wattimmar nya lager per år i Europa – kan målet nås redan 2027–2028.
Slutsatsen
EU har förutsättningar att frigöra sig från rysk gas mycket snabbare än den politiska debatten antyder. Med nuvarande takt i utbyggnaden av solenergi och vindkraft kan själva produktionsbehovet täckas på drygt 2 år. Med en måttlig uppväxling av batterilagringen kan även flexibiliteten vara på plats före 2030.
Det gör att frågan inte längre handlar om teknik eller kapacitet – utan om politiskt mod, tillståndsprocesser och nätutbyggnad. Fri energi kan på bara ett par år ersätta rysk gas och göra Europa både friare och säkrare.