Hur ska vi få plats med alla vindturbiner och solpaneler?

Vad händer

En analys av Professor Mark Jacobson visar att övergången till elektricitet från solenergi och vindkraft kräver mindre mark än dagens system med fossila bränslen och biobränslen – även när hela samhällets el- och värmebehov elektrifieras.

Kontext

Oavsett var i världen du befinner dig kan landanvändning för energi delas upp i tre huvudkategorier.

1. Fossila bränslen och biobränslen (utvinning, lagring, transporter och grödor)
2. Elproduktion från fri energi (vindkraft, solenergi, vatten, geotermi)
3. Befintliga ytor (tak, infrastruktur, havsytor)

Fossila bränslen och biobränslen upptar två till tre procent av ett lands totala yta. Det inkluderar rörledningar och brunnar för olja och fossilgas, kolgruvor, raffinaderier och bränsledepåer samt mark för etanol- eller biodrivmedelsgrödor.

Vindkraft, solenergi och vattenkraft använder mindre än en procent av landytan, i snitt 0,8 procent. Solenergi upptar runt 0,3 procent. Vindkraft på land nyttjar 0,5 procent (över 95 procent av denna yta mellan turbinerna kan dock användas till jordbruk eller betesmark).

Solpaneler på hustak kräver ingen ny mark alls, liksom havsbaserad vindkraft och befintlig vattenkraft.

Resultatet blir att ett helt elektrifierat samhälle med fri energi använder mindre mark än dagens fossilbaserade system – trots att all industri, transporter och uppvärmning drivs elektriskt.

Vad har det för betydelse

Övergången till fri energi frigör omkring två tredjedelar av den mark som idag binds upp av fossila och biologiska bränslen. Vi får tillbaka en mängd ytor och land att nyttja till annat, rekreation, jord- och skogsbruk, helt vanlig orörd natur eller kanske nya bostäder.

Källor

• YouTube: Busting a myth about how much mining is needed for fossil fuels versus renewables
• Bildkälla: gasledning