Brasilien, Indien och Kina leder den globala uppväxlingen av solenergi efter Parisavtalet
Solenergins andel av global elproduktion har ökat från 1 procent 2015 till 6,9 procent 2024 och 8,8 procent under första halvan av 2025. Det motsvarar en tiodubbling på mindre än ett decennium.
Ledningen i solenergins ökning har flyttat från rika länder till tillväxtekonomier. År 2015 stod mogna ekonomier för tre fjärdedelar av global elproduktion från solenergi. Idag producerar de mindre än hälften. Två tredjedelar av ny solenergikapacitet byggs i tillväxtekonomier.
Brasilien växte snabbast
Brasilien hade 2015 en andel solenergi på 0,01 procent av elproduktionen. Därefter växte kapaciteten med 70 procent per år. År 2024 stod solenergi för 9,6 procent av elproduktionen. I september 2025 hade landet installerat 62 miljarder watt solenergikapacitet som producerade 12 procent av elektriciteten under årets tre första kvartal.
Brasilien är det första landet som systematiskt använt auktioner för att bygga ut elproduktion från fri energi. Modellen har sedan kopierats av Indien, Sydafrika och Kina. Antalet länder som använder auktioner för fri energi ökade från färre än tio år 2005 till över 130 år 2021.
Indien grundade internationell solenergiallians
Indien importerar 40 procent av sitt primära el- och värmebehov. Vid Parisavtalet år 2015 hade landet 5,7 miljarder watt solenergikapacitet som producerade 0,5 procent av elektriciteten.
Indien och Frankrike grundade International Solar Alliance vid klimattoppmötet i Paris. Indien höjde samtidigt sitt nationella mål från 20 miljarder watt till 100 miljarder watt till år 2022. År 2021 sattes ett nytt mål på 500 miljarder watt ren elproduktion till 2030.
Solenergikapaciteten i Indien växte med 40 procent per år efter Parisavtalet, en nästan 20-faldig ökning mellan 2015 och 2024. Solenergi är landets tredje största elkälla efter vattenkraft (7,7 procent år 2024) och kol (75 procent). Under de nio första månaderna 2025 var solenergi den snabbast växande elkällan.
I augusti 2025 hade indiska företag tillverkningskapacitet på 100 miljarder watt solpaneler per år. Kapaciteten för tillverkning av solceller tredubblades till 25 miljarder watt tidigare samma år.
Kina dominerar tillverkningen
Kina började bygga ut solenergi före Parisavtalet men solenergins andel översteg inte 1 procent av elproduktionen förrän år 2016. I landets första nationella klimatplan lovade Kina att toppen av koldioxidutsläppen skulle ske 2030 och att andelen icke-fossil elproduktion skulle öka till 20 procent.
År 2024 nådde Kina sitt nationella mål på 1 200 miljarder watt vind- och solenergikapacitet, sex år i förväg. Solenergi producerade 8,3 procent av elektriciteten 2024, en 21-faldig ökning från 0,7 procent 2015. Solenergi är landets fjärde största elkälla efter vindkraft (9,9 procent år 2024), vattenkraft (13 procent) och kol (58 procent).
Kina kontrollerar 80-90 procent av global solenergitillverkning. Landets export ökade från några få miljarder watt år 2015 till nästan 350 miljarder watt paneler, celler och wafers år 2024. Den globala prissänkningen på solpaneler beror i hög grad på Kinas investeringar i produktion och innovation.
Parisavtalet skapade ramverk
Parisavtalet bidrog till ökningen genom att länder lovade att lämna in och uppdatera nationella planer för att hantera klimatförändringen. I dessa planer vill 87 procent av länder öka elproduktionen från fri energi, och solenergi är den teknologi som nämns oftast.
International Solar Alliance har kanaliserat över 2 miljarder dollar till solenergiprojekt i tillväxtekonomier. Organisationens mål är att mobilisera 1 000 miljarder dollar till solenergi till år 2030.
Internationell klimatfinansiering nådde 1 900 miljarder dollar år 2023, varav en fjärdedel till solenergi.
Vad har det för betydelse
Solenergins ökning visar att internationella klimatavtal kan skapa konkreta förändringar genom att sätta mål, mobilisera finansiering och sprida politik mellan länder. Tillväxtekonomier har gått från att följa utvecklingen till att leda den, vilket gör uppväxlingen till fri energi till en global rörelse snarare än ett projekt drivet av rika länder.
