Vad händer
Kontext
Mötet hölls 24–29 april och leddes av Colombia och Nederländerna. Idén kom efter klimattoppmötet COP30 i Belém, där en grupp på cirka 80 länder försökte få in en formulering om en färdplan bort från fossila bränslen i slutdokumentet men inte lyckades. Santa Marta-mötet utformades därför som ett samtalsforum, inte en förhandling, för länder som vill röra sig framåt utan att fastna i kravet på konsensus mellan alla världens nationer.
Tre arbetsspår sjösattes som ska bära frågan vidare till nästa toppmöte 2027, som hålls i Tuvalu med Irland som medvärd.
- Nationella färdplaner bort från kol, olja och gas, kopplade till ländernas FN-klimatplaner och stödda av en ny vetenskapspanel.
- Reformer av finanssystemet, med fokus på att kartlägga subventioner till fossila bränslen och hantera skuldfällor som låser fast länder i fossil ekonomi.
- Handel utan fossilberoende, ett arbete som leds tillsammans med OECD för att minska fossilintensiv handel mellan länder.
Vid mötet startades också en vetenskapspanel för global energiuppväxling, baserad vid universitetet i São Paulo. Panelen samlar mellan 50 och 100 forskare och ska, till skillnad från IPCC:s sjuåriga rapportcykler, leverera årliga uppdateringar och skräddarsydda analyser till länder som efterfrågar dem. Bakom panelen står klimatforskaren Johan Rockström vid Potsdaminstitutet och Carlos Nobre vid universitetet i São Paulo.
Värdländerna valde att inte bjuda in Kina, Ryssland, USA och Indien. Colombias miljöminister Irene Vélez Torres förklarade att kriteriet var stöd för en färdplan vid COP30 och vilja att gå framåt utan att samma diskussioner upprepas. Brittiska klimatsändebudet Rachel Kyte påpekade samtidigt att Kina behöver vara med i ekvationen framöver.
Under mötet presenterades också en färdplan för Colombias egen uppväxling, framtagen av forskare ledda av Piers Forster vid universitetet i Leeds. Den visar att Colombia kan minska utsläppen från elproduktion, uppvärmning och transporter med 90 procent jämfört med 2015 års nivåer till 2050, genom minskad användning av fossila bränslen och elektrifiering av transporterna. Det kräver investeringar på cirka 10 miljarder dollar per år utöver dagens nivåer, men landet väntas spara 23 miljarder dollar årligen från 2050. Frankrike presenterade en egen färdplan bort från fossila bränslen under mötet. Nigeria, vars export till 80 procent består av olja, sa att frågan inte längre handlar om huruvida utvinningen ska minska utan om hur den ska göras hanterbar och rättvis.
Parallellt med ministermötet hölls en folkförsamling med urfolk, småbrukare, fackliga företrädare och civilsamhället. Till skillnad från FN:s klimatmöten fick representanter från dessa grupper tala i samma plenum som ministrarna, inte efter dem.
Vad har det för betydelse
Toppmötet visar att uppväxlingen bort från kol, olja och gas inte längre kräver att alla världens länder är överens. När en majoritet av världsekonomin organiserar gemensamma färdplaner, finansreformer och handelsregler skapas ett spår som löper utanför de blockerade FN-förhandlingarna. För länder som Colombia och Nigeria kan arbetet leda till lägre energikostnader, minskat importberoende och konkreta ekonomiska besparingar inom två decennier.
Ett svar på ”57 länder skapar gemensamma verktyg för uppväxling bort från kol, olja och gas”
Ett klimatmöte i Colombia med närmare 60 länder som deltagare ger ett visst hop inför framtiden. Mötet har ägt rum därför att FN-systemets toppmöten inte leder nån vart då ledande oljeländer och storförbrukare av olja såsom Saudi-Arabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, USA, Ryssland, Indien och Kina blockerar de flesta lösningar och möjligheter.
https://blog.zaramis.se/2026/05/01/hoppfullt-klimatmote-i-colombia/