Tarimökenhuvudvägen korsar Taklamakanöknen i nordvästra Kina, ett område så ogästvänligt att det på kinesiska kallas ”dödshavet”. Vägen är 522 kilometer lång och sedan bevattningssystemet längs den elektrifierades med solenergi har anläggningen producerat mer än 15 miljarder wattimmar elektricitet — motsvarande elförbrukningen för 1500 svenska villor under ett år.
Produktionen har ersatt 4 100 ton diesel och minskat koldioxidutsläppen med 14 200 ton. Det skyddande skogsbältet innehåller över 20 miljoner torktoleranta växter, bland dem saxaul och rosenpil.
Kinas nationella petroleumbolag CNPC driver projektet och har byggt ut solenergin i området till totalt 2,6 miljarder watt — fördelat på fem större solenergianläggningar och 239 mindre installationer. Solenergin används för att pumpa upp vatten från marken, som sedan leds till träden via droppbevattning.
Skyddsbältet runt hela öknen är 3 046 kilometer långt och räknas som världens längsta i sitt slag. Det omsluter Kinas största öken och hindrar sanden från att spridas till omgivande jordbruksmark och bosättningar. I maj 2026 slutfördes en större omplantering längs vägen, där 500 000 nya plantor sattes ned i områden där den äldre vegetationen hade försämrats eller dött av ålder och skadedjur.
I Shayadistriktet används solenergi för att driva pumpstationer som omvandlar tidigare ökenmark till odlingsbar jord. Över 30 distribuerade solpumpsystem har installerats och gjort 63 000 mu — motsvarande ungefär 4 200 hektar — produktiva.
Vad har det för betydelse
Projektet visar att solenergi kan driva infrastruktur i extrema klimat. Kombinationen av soldrivna pumpar, droppbevattning och torktoleranta växter ger en modell som kan kopieras i andra torra regioner — från Mellanöstern till Sahel. Solenergi kan bli ett verktyg inte bara för elproduktion utan för att bromsa ökenspridningen i världen.