Vad händer
Kontext
Asien och Stillahavsområdet stod för nära hälften av världens elproduktion från solenergi och vindkraft 2024, och andelen väntas passera 60 procent till 2050 enligt Internationella energiorganet IEA. Takten är hög: det senaste decenniet byggde regionen ut tre gånger så mycket ny kapacitet från fri energi som Europa och fem gånger så mycket som Nordamerika. Sedan 2014 har omkring nio av tio nya anläggningar i regionen varit solenergi eller vindkraft.
Det är inte längre bara en kinesisk historia. Indien och de större ekonomierna i Sydostasien växer fram som nya tyngdpunkter, och utvecklingen tar fart även i andra regionala marknader. Tillsammans väntas Indien och Sydostasien producera omkring 6 100 terawattimmar per år 2050 – mer än hela Europas samlade elproduktion i dag (omkring 5 000 terawattimmar). För hela regionen väntas elektriciteten från solenergi och vindkraft öka från omkring 3 000 terawattimmar i år till drygt 20 000 terawattimmar 2050. Det är mer än sex gånger så mycket på 25 år – och slutsiffran motsvarar ungefär 140 gånger Sveriges hela årliga elanvändning.
Den här utbyggnaden ställer nya krav på elnäten. Elproduktionen från solenergi och vindkraft växlar över dygnet och året och behöver balanseras med batterilagring, fler ledningar och bättre samordning mellan länder. Men rapporten från analysföretaget Ember pekar på en andra, yttre form av variation som elnäten också måste klara: ett mer extremt klimat. Värmeböljor, torka, översvämningar och tropiska stormar förändrar villkoren för hur näten kan drivas.
De störningarna märks redan. Värme driver upp behovet av kyla samtidigt som den sänker kapaciteten i kraftverk och ledningar. Torka minskar vattenkraften – under torkan i Sichuan i Kina 2022 föll vattenkraften till mindre än hälften av det normala. Stormar slår ut ledningar och ställverk; när tyfonen Kajiki drog in 2025 förlorade omkring 1,6 miljoner människor i Vietnam sin elektricitet.
Svaret håller på att skifta. Tidigare lagades skador i efterhand och enskilda delar av nätet förstärktes var för sig. Allt mer handlar det i stället om att anpassa hela systemet på en gång. Utbyggnaden går snabbt på flera fronter. I Sydostasien ska länderna fördubbla sina gränsöverskridande elförbindelser till 2040, med hjälp av en ny finansieringsplattform som Asiatiska utvecklingsbanken, Världsbanken och samarbetsorganet Asean sjösatte 2025. Kina satsade omkring 800 miljarder kronor på sina elnät 2024 och planerar drygt 5 000 miljarder kronor fram till 2030, och bygger ut batterilagring i rekordtakt – bara under 2024 togs följande i drift:
- Kina: 37 miljarder watt / 91 miljarder wattimmar
- USA: 12 miljarder watt / 37 miljarder wattimmar
- Europa: 12 miljarder watt / 21 miljarder wattimmar
Kina installerade alltså mer batterilagring på ett år än USA och Europa tillsammans, samtidigt som tidiga satsningar på lagring nu växer fram även i Sydostasien.
Här ser Ember en växande roll för AI. När elnäten blir större, mer sammankopplade och mer beroende av solenergi och vindkraft blir den svåra uppgiften att samordna information som i dag ligger utspridd i skilda system – för elnät, vatten, transporter och väder. AI beskrivs som en sammanbindande länk som kan väva ihop dessa data, koppla samman modeller och hjälpa planerare att se var hela systemet är sårbart. Det ersätter inte ingenjörerna utan ger dem överblick i en verklighet som blivit för komplex att överblicka för hand.
Vad har det för betydelse
Ju större del av världen som drivs av solenergi och vindkraft, desto mer avgörande blir själva elnätet. De länder som bygger om sina nät till att bli flexibla – med lagring, fler förbindelser och smartare samordning – får ett system som kan böja sig efter både väder och klimat i stället för att brytas sönder. Att utvecklingen sprids över allt fler länder och går allt snabbare gör att den här ombyggnaden av elnäten blir en av de mest avgörande frågorna för regionen de kommande decennierna.