Vad händer
Kontext
IEA beskriver blockaden av Hormuzsundet som den största störningen på den globala oljemarknaden någonsin. Oljepriset har passerat 100 dollar per fat och drivmedelspriserna stiger i land efter land. Men effekterna är ojämnt fördelade, och mönstret är tydligt: ju mer av ett lands el- och värmebehov som täcks av fri energi, desto mindre drabbas det.
Sverige är ett av de bäst skyddade länderna. Fossila bränslen utgör bara 34 procent av landets slutliga energiförbrukning, tack vare en kombination av vindkraft, vattenkraft och kärnkraft. Elektricitet från fri energi står för 69 procent av elproduktionen och landet har en hög grad av elektrifiering – 66 procent av slutenergin är elektricitet. Sverige importerar visserligen all sin olja och gas, men är betydligt mindre exponerat än länder som Japan, Sydkorea och Taiwan, där fossila bränslen utgör 85–93 procent av den slutliga energiförbrukningen.
Brasilien sticker också ut positivt. Med 43 procent fri energi i sin totala energiförbrukning och 87 procent förnybar elektricitet – främst vattenkraft men med snabbt växande solenergi och vindkraft – är landet en av de stora ekonomierna med lägst känslighet för störningar i oljeleveranser. Norge, med 64 procent fri energi, är i praktiken immunt mot oljeprischocker på energisidan.
I Europa har den snabba utbyggnaden av solenergi och vindkraft under det senaste decenniet skapat ett mätbart skydd. Fri energi står för 45 procent av Europas elproduktion och andelen har mer än fördubblats sedan 2010. Spanien producerar 56 procent av sin elektricitet från fri energi, Danmark 85 procent. Trots att Europa fortfarande importerar stora mängder fossilgas har varje installerad solpanel och varje vindkraftverk minskat exponeringen mot just den typ av leveransstörning som pågår.
Kina, världens största energiförbrukare, är mer skyddat än många förväntar sig. Trots hög oljeimport har landet minskat sin sårbarhet genom att bygga ut inhemsk elproduktion i en takt utan motstycke. Kina installerade under 2024 så mycket solenergi att den totala kapaciteten når nivåer som för bara fem år sedan betraktades som orealistiska. Landets batterilagringskapacitet har ökat från 30 miljarder watt 2020 till 150 miljarder watt 2024, och bortfallet av elektricitet från solenergi och vindkraft har minskat trots att produktionen ökat kraftigt.
Fossila bränslen- andel av världens primära energi
Den globala trenden förstärker bilden. Över 90 procent av all ny elproduktionskapacitet som installerades 2024 och 2025 var solenergi, vindkraft och batterilagring. Solenergi står redan för omkring 14 procent av den globala elproduktionen och andelen stiger varje år. Kinas tillverkningskapacitet för solpaneler – 1 045 miljarder watt – är nära dubbelt så stor som den faktiska produktionen, och den överkapaciteten pressar ner priserna för resten av världen. Kinesiska företag har utlovat motsvarande 250 miljarder dollar i investeringar i tillverkning av solpaneler, batterier och elfordon utanför Kina, mer än det inflationsjusterade värdet av Marshallplanen.
Priset på batterilagring fortsätter att falla. En fyratimmars batterilagringsenhet för elnätet kostar omkring 160 dollar per kilowattimme, ner från 400 dollar bara några år tidigare. Det gör det möjligt att para solenergi med lagring för att leverera elektricitet även när solen inte skiner – utan att vara beroende av bränsleleveranser utifrån.
Kontrasten till fossilberoende länder är skarp. Pakistan har noll till fem dagars bränslereserver. Bangladesh har stängt fem av sex gödselmedelsanläggningar. Vietnam har sett bensinpriset stiga med 50 procent. Japan, trots 254 dagars oljereserver, har bara tre veckors lager av flytande fossilgas och har börjat tappa strategiska reserver. Gemensamt för de mest drabbade länderna är att fossila bränslen utgör 85 procent eller mer av deras slutliga energiförbrukning, och att en stor del är importerad.
Vad har det för betydelse
Krisen visar att investeringar i solenergi och vindkraft inte bara handlar om utsläpp. De bygger konkret motståndskraft mot geopolitiska störningar. Ett land där en stor del av elektricitet och värme kommer från inhemsk fri energi behöver inte ransonera drivmedel, stänga fabriker eller se livsmedelspriser skjuta i höjden för att en konflikt bryter ut tusentals kilometer bort. Den tryggheten går inte att köpa i efterhand – den byggs solpanel för solpanel, vindkraftverk för vindkraftverk.