Vad händer
Kontext
Embers rapport undersöker 74 länder i Climate Vulnerable Forum (CVF), en koalition som sträcker sig över Afrika, Asien, Karibien, Latinamerika och Stilla havet. Tillsammans är de hem åt över 1,7 miljarder människor – mer än en femtedel av världens befolkning – men står för under fem procent av den globala elanvändningen. Tre fjärdedelar av alla människor i världen som lever på mindre än en miljon wattimmar elektricitet per person och år bor i dessa länder. Över 700 miljoner människor saknar fortfarande elektricitet helt, och många av dem som har en anslutning drabbas av frekventa avbrott.
Det fossila systemet har inte lyckats nå dem. Kol, olja och gas kräver storskalig infrastruktur, stora kapitalinvesteringar och centraliserad planering – förutsättningar som de flesta av dessa länder saknar.
Solenergi och batterilagring vänder på den ekvationen
Tekniken kan byggas i små steg, från en enskild solpanel och ett batteri på ett tak, och skalas upp efterhand. Ett hushåll kan börja med belysning och telefonladdning för omkring 20 dollar och stegvis lägga till fläkt, tv och matlagning.
Mönstret påminner om hur mobiltelefoner spred sig i samma länder. Istället för att vänta på fasta telenät gick hundratals miljoner människor direkt till mobiltelefoni. Samma typ av hopp sker med elektricitet.
Uppväxlingen går snabbare än vad statistiken visar
I åtta av tio CVF-länder är den sammanlagda importen av solpaneler sedan 2017 minst tre gånger större än den kapacitet som registrerats i officiell statistik. Små paneler på balkonger och tak syns inte i nationella siffror. Mätt i elanvändning har 46 procent av CVF-länderna redan gått om USA i andelen elektricitet från solenergi. Namibia producerar 35 procent av sin elektricitet från solenergi och Togo 18 procent. I Nepal är 70 procent av bilimporten elfordon och i Sri Lanka 64 procent.
Ekonomin har skiftat i grunden
För tio år sedan krävde solenergi upp till fem gånger så mycket kapital per levererad wattimme som ett kol- eller gaskraftverk. Det förhållandet har vänt. Solenergi kräver mindre kapital i förväg än fossila alternativ, och till 2035 väntas även solenergi kombinerat med batterilagring vara billigare att bygga. Dessutom har finansieringskostnaderna skiftat: i de flesta CVF-ekonomier får solenergi lägre räntor än fossilgas. I Vietnam sjönk kapitalkostnaden för solenergi från 12 till 10 procent mellan 2015 och 2025, medan fossilgas steg till 11 procent.
- Priset på elektriska slutanvändningar som LED-lampor, elspisar, elmopeder, luftkonditionering och kylskåp har fallit med 30–95 procent det senaste decenniet. I stora delar av Afrika och Asien kostar en elmoped mindre att köpa än en bensinmoppe – och kostar en bråkdel att köra.
- Solenergi och batterilagring slår redan elnätsutbyggnad för samhällen som ligger mer än några tiotal kilometer från befintliga ledningar. Inom ett decennium väntas kostnaden sjunka så att solenergi och batterier blir billigare än elnätet för i princip alla.
Importberoendet av fossila bränslen sänker dessa länders ekonomier. De CVF-länder som är nettoimportörer betalade 155 miljarder dollar för fossil import 2024. I 19 länder utgör fossilimporten över hälften av handelsunderskottet – i Marocko 79 procent, i Pakistan 67 procent och i Bangladesh 59 procent.
CVF-länderna sitter dessutom på tre tillgångar som uppväxlingen behöver
- kritiska mineraler,
- geografiskt läge för tillverkning och
- snabbt växande konsumentmarknader.
Kina, USA och EU tävlar om tillgång till alla tre, vilket ger dessa länder en förhandlingsposition de inte haft tidigare. Vietnam har byggt upp en stor elektroniktillverkning genom riktad industripolitik, och Marocko – som kontrollerar omkring 70 procent av världens fosfatreserver – positionerar sig som ett nav för batterimaterial.
Vad har det för betydelse
Det som rapporten beskriver handlar inte bara om billigare teknik. Det handlar om att en miljard människor som aldrig nåtts av det fossila systemet kan få elektricitet – inte genom att vänta på att staten bygger ut elnätet, utan genom att köpa en solpanel och ett batteri. Skolor med belysning kan ha längre dagar, sjukhus kan kyla mediciner, fabriker kan öka produktionen. Varje steg mot pålitligare elektricitet sänker kostnader och risker, vilket gör nästa steg billigare – en positiv spiral som ersätter den negativa spiralen av fossilberoende.