Vad händer
Kontext
Kritiska råmaterial är de metaller och mineral som behövs i batterier, elmotorer, solpaneler och vindkraftverk. Idag importerar Europa det mesta från ett fåtal länder: sällsynta jordartsmetaller, litium och kobolt kommer till stor del från Kina, kobolt även från Kongo-Kinshasa, litium från Australien, platina från Sydafrika och bor från Turkiet.
Projektet FutuRaM har gjort den hittills mest omfattande kartläggningen av det som kallas Europas stadsgruva — de metaller och mineral som redan finns bundna i kasserade produkter, industrirester och rivningsavfall. Forskarna har granskat 42 kritiska grundämnen i sju avfallsströmmar: elektronikavfall, batterier, uttjänta fordon, bygg- och rivningsavfall, slagg och aska, gruvavfall och nedmonterade vindkraftverk. Kartläggningen omfattar EU samt Storbritannien, Schweiz, Island och Norge.
Idag återvinns ungefär 1,4 miljoner ton kritiska råmaterial per år i regionen, medan 2,1 miljoner ton hamnar i avfallet. År 2050 väntas återvinningen kunna öka till mellan 4,1 och 5,7 miljoner ton per år. Det skulle räcka för att ersätta mellan en tredjedel och drygt hälften av behovet av nybrutet material, beroende på hur mycket Europa satsar på insamling och cirkulära system. Den högsta siffran, 56 procent, kräver att avfallet i hög grad tas tillvara och att återvunnet material håller tillräcklig kvalitet för att ersätta det nybrutna.
Distribution and geographical breakdown of the waste generated on the Urban Mine
Platform
Ökningen drivs framför allt av batterier. När elbilar och batterilagring tjänar ut frigörs stora mängder metall som kan återvinnas:
- Litium kan öka från långt under 1 000 ton i dag till 30 000–52 000 ton per år 2050.
- Kobolt kan öka från omkring 1 000 ton till 25 000–40 000 ton per år.
- Nickel kan öka från omkring 4 000 ton till 103 000–171 000 ton per år.
I dag går mycket av detta förlorat. Nästan hälften av Europas elektronikavfall hanteras utanför godkända återvinningssystem. Många batterier slängs fel eller exporteras, och ett stort antal uttjänta fordon lämnar regionen utan att återvinnas — enbart under 2022 förlorade fordonssektorn över 200 000 ton kritiska råmaterial. En stor del av de batterimaterial som väl samlas in skickas ut ur Europa som så kallad black mass, halvbearbetat material, vilket gör att resurserna inte tas tillvara fullt ut inom regionen.
Återvinningen ger också en klimatvinst. År 2050 kan de undvikna utsläppen uppgå till mellan 81 och 273 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år — i den övre änden lika mycket som hela Spaniens årliga utsläpp.
Vad har det för betydelse
Det centrala skiftet är att avfallet kan gå från restprodukt till råvarukälla. Om Europa bygger ut insamling och återvinning kan en stor del av metallerna till batterier, elbilar, solpaneler och vindkraftverk hämtas ur regionens eget avfall i stället för att importeras, vilket gör försörjningen mindre känslig för störningar i handeln. Hur stor del av potentialen som förverkligas avgörs av de beslut om lagstiftning och infrastruktur som fattas under de närmaste åren.