Vad händer
Kontext
För tio år sedan var Spanien en av Europas dyraste elmarknader. Under de första fyra månaderna i år låg det spanska marknadspriset i genomsnitt på 48 öre per kilowattimme. Italien låg på 127, Tyskland på 96 och Storbritannien på 103. Spanien är därmed billigare än Frankrike och närmar sig de nordiska länderna, där Sverige har Europas allra lägsta elpris.

Sammansättningen i den spanska elproduktionen har förändrats i grunden.
- För 25 år sedan kom en tredjedel av elektriciteten från kol. I dag är kolet i praktiken borta.
- Gasen ökade kraftigt på 2000-talet men har sedan dess minskat till ungefär en femtedel.
- Solenergi och vindkraft har fyllt platsen: vindkraften stod för 20 procent av elproduktionen 2025 och solenergin för 22 procent. Tillsammans producerar de mer elektricitet än någon annan enskild källa, även kärnkraften som tidigare var landets största.
2022 var vändpunkten. Det var första året då solenergi och vindkraft tillsammans producerade mer elektricitet än all fossil elproduktion sammanlagt. Under första kvartalet 2026 hade glappet vidgats ytterligare: solenergi och vindkraft stod för 44 procent, de fossila källorna för 17 procent. Spanien la alltså inte bara till fri energi ovanpå en fossil bas – landet bytte ut den.
Det är därför priset har fallit. På en elmarknad sätts priset varje timme av det dyraste kraftverk som behövs för att täcka efterfrågan. I Europa har det under större delen av det senaste decenniet varit ett gaskraftverk – kopplingen mellan gaspriset och elpriset är skälet till att europeiska hushåll fick en chock på elräkningen när den ryska gasen försvann 2022. I Spanien sätter gasen priset allt mer sällan: 2022 var gasen prissättande 55 procent av alla timmar, 2024 hade andelen fallit till 27 procent, och under de första fyra månaderna 2026 var den bara 9 procent. Ju färre timmar gasen styr priset, desto mer frikopplas elpriset från gasmarknaden – och ett elpris frikopplat från gas är 2026 ett lågt pris.

Samtidigt är bilden mer sammansatt än marknadspriset visar. De 44 euro per miljon wattimmar är vad producenterna får på elbörsen – inte vad hushållen betalar. Ovanpå läggs nätavgifter, systemkostnader, skatter och avgifter, som lätt kan tredubbla priset på den slutliga räkningen. Trots Europas lägsta marknadspris betalade spanska hushåll i genomsnitt 0,265 euro per kilowattimme 2025 – ungefär 2,9 kronor – vilket är över EU-snittet och placerar Spanien på sextonde plats av 25 länder. En stor del av skillnaden är skatter och avgifter, som utgör runt 31 procent av räkningen.
Tre saker att hålla ögonen på framåt:
- Systemkostnaderna ökar. Mer balansering, spänningsstöd och nya elnät för att flytta solenergi och vindkraft dit efterfrågan finns – kostnader som landar på hushållen via nät- och avgiftsdelen, inte på marknadspriset. Än så länge äter de inte upp prisfallet, men de ökar.
- Kärnkraften ska stängas. Ungefär en femtedel av elektriciteten kommer från reaktorer som ska tas ur drift mellan 2027 och 2035. Utan likvärdig fossilfri ersättning kan gasen då åter sätta priset oftare.
- Marknadspriset når inte automatiskt hushållen. Ett lägre börspris är en förutsättning för lägre elräkningar, men räcker inte i sig – skatter, avgifter och nätkostnader avgör vad som syns på fakturan.
Vad har det för betydelse
Spanien är det tydligaste exemplet i Europa hittills på att priseffekten av solenergi och vindkraft börjat synas i statistiken: ett elsystem som för en generation sedan var en tredjedel kol kan i dag drivas på hälften solenergi och vindkraft med marknadspriser bland Europas lägsta. För andra länders uppväxling är det ett konkret bevis på att utbyggnaden sänker priset – men hur långt det räcker avgörs av om de ökande systemkostnaderna vägs upp av de lägre marknadspriserna, och av vad som ersätter kärnkraften när den fasas ut.
