Vad händer
Kontext
Förslaget innebär att solenergiprojekt som får offentlig finansiering — genom upphandlingar, auktioner eller stödprogram — måste innehålla växelriktare och solpaneler tillverkade i EU. Kravet börjar gälla tre år efter att lagen träder i kraft. För batterilager gäller snävare tidsramar: redan ett år efter ikraftträdande måste systemen komma från EU, och efter tre år ska även battericellerna vara europeiskt tillverkade.
Kraven är en del av en bredare industripolitik
Lagen omfattar också stål, aluminium, cement, elfordon och kritiska råmaterial. Målet är att öka EU:s industriproduktion från 14,3 procent av BNP till 20 procent senast 2035. Kommissionen beskriver förslagen som ett svar på beroendet av leverantörer utanför EU i strategiska sektorer.
I praktiken riktar sig lagen främst mot Kina. Utländska investeringar på över 100 miljoner euro i sektorer där ett enskilt land kontrollerar mer än 40 procent av den globala tillverkningskapaciteten — som solpaneler och batterier — måste följa särskilda villkor. Investeraren får inte äga mer än 49 procent av ett EU-företag, måste anställa minst hälften EU-medborgare och måste dela med sig av teknik och kunskap. Leverantörer från länder utan handelsavtal med EU, som Kina, Indien, Brasilien och Ryssland, kan helt uteslutas från offentliga upphandlingar.
Förslaget innehåller också snabbare tillståndsprocesser för industriprojekt. Varje EU-land ska utse minst ett ”industriellt accelerationsområde” där tillverkningsföretag inom fri energi, stål, fordon och liknande sektorer samlas och får förenklade tillstånd.
Reaktionerna från branschen är blandade. SolarPower Europe ser förslaget som en milstolpe för europeisk industripolitik och menar att kommissionen har hittat en balans mellan att flytta produktion till Europa och att inte fördyra utbyggnaden av solenergi. Organisationen varnar dock för att kraven på batterilager är för stränga och slår in för tidigt — i ett läge där Europa behöver bygga ut sin lagringskapacitet snabbt.
Europeiska solenergiindustrins tillverkarorganisation ESMC är kritisk i andra riktningen. Organisationen menar att kraven är för svaga. Att bara kräva EU-tillverkade växelriktare och solpaneler räcker inte för att bygga upp en hel europeisk leveranskedja, enligt ESMC. Med tre års fördröjning riskerar lagen att inte bli verklighet förrän 2030, och då kan många europeiska tillverkare redan ha slagits ut av konkurrensen från Kina.
Lagförslaget ska förhandlas av Europaparlamentet och EU:s ministerråd. Cypern, som leder rådet, planerar att presentera ett första förslag före sommaren. Men förslagen är omstridda — tidigare utkast skalades ner efter motstånd från flera medlemsländer. Lagen väntas inte antas före årets slut.
Vad har det för betydelse
Förslaget markerar en vändpunkt i EU:s förhållande till den egna industrin. Istället för att förlita sig på statliga bidrag för att bygga upp europeisk tillverkning, använder kommissionen tillgången till EU:s inre marknad som ett verktyg. Om lagen går igenom kan det innebära att europeiska tillverkare av solpaneler, batterier och växelriktare får ett marknadsskydd som gör det möjligt att bygga upp produktion i stor skala — men också att priset på utbyggnaden av fri energi kan öka under en övergångsperiod.