Vad händer
Kontext
Utbyggnaden av elinfrastruktur i många afrikanska länder skiljer sig markant från hur stora delar av världen byggde sina system under 1900-talet. I länder som Nigeria sker elektrifieringen inte genom att dra fram stora kraftledningar från centraliserade kol-, gas- eller vattenkraftverk, utan genom att bygga många små, lokala elnät –mikronät – som ofta drivs helt eller delvis av solenergi och batterier.
Systemskiftet har flera kännetecken.
- Mikronät är flexibla, oberoende och anpassade till lokala behov. De försörjer enskilda byar, mindre samhällen eller stadsdelar med elektricitet utan att vara beroende av det nationella nätet.
- Solenergi står i centrum. Mikronät i Nigeria kombinerar ofta solpaneler med batterilagring och ibland reservkraft från biodrivmedel eller diesel, men solenergin utgör grunden och driver de flesta system.
- Lägre kostnader och bättre tillgång. För användarna innebär mikronät ofta billigare och mer tillförlitlig elektricitet jämfört med dieselgeneratorer, som tidigare varit standard i avlägsna områden.
- Samhällsdrivna lösningar. Lokalsamhällen är inte bara mottagare utan ofta medskapare och medägare av systemen. Modellen bygger på att användarna betalar för den elektricitet de använder, ofta genom digitala betalningssystem, vilket gör att systemen drivs långsiktigt och självförsörjande.
- Robusta mot klimatförändringar. Genom att bygga nya system direkt anpassade för ett varmare och mer osäkert klimat – med översvämningar, torka och extremväder – skapas lösningar som fungerar även under påfrestningar som större elnät ofta inte klarar.
Nigeria har idag över 1 000 mikronät i drift, och regeringen planerar för tusentals fler. Liknande projekt sker i Kenya, Tanzania och flera andra länder i regionen. Samtidigt får lösningarna internationellt stöd, bland annat från Världsbanken och FN-organ, som ser potentialen i att minska både utsläpp och energifattigdom samtidigt.
Det som utmärker utvecklingen i dessa länder är att de går direkt från elbrist till cirkulära, klimattåliga och decentraliserade elsystem, utan att först bygga ut stora fossilbaserade kraftverk och nät, som i Europa, Nordamerika och Kina.
Vad har det för betydelse
Denna typ av elektrifiering visar att det går att skapa stabila och robusta system utan att kopiera storskaliga lösningar. När världen söker sätt att minska utsläpp och samtidigt möta växande el- och värmebehov kan erfarenheterna från länder som Nigeria, Kenya och Tanzania bli en modell. Istället för att reparera gamla strukturer kan fler länder välja att bygga smarta, småskaliga system från början – anpassade till klimat, människor och framtidens krav.
