Vad händer
Kontext
Fortescue, med sina stora järnmalmsexportvolymer från Australien, satsar på att driva sina fartyg med grön ammoniak istället för bunkerolja. Det är en del i företagets mål om noll utsläpp (inte nettonoll, noll) längs hela värdekedjan senast 2040. Ammoniak bränns i motorer som frigör väte, vilket kan driva fartyg utan koldioxidutsläpp. Fördelen är att ammoniak är mer energität än vätgas och enklare att lagra – men tekniken är inte utan utmaningar. Förbränningen kan generera kväveoxider, vilket kräver ny motorteknik och strikt utsläppskontroll.
Att använda ammoniak som fartygsbränsle innebär också att infrastrukturen för bunkring, säkerhet och lagring måste utvecklas parallellt. Ammoniak är giftigt, och även små utsläpp kan påverka både människa och marina ekosystem. Samtidigt pågår ett tekniksprång där motortillverkare försöker minimera utsläpp och förluster.
För att möta denna efterfrågan växer produktionen av grön ammoniak. Ett exempel är Hydrogen City i södra Texas, som bygger på 60 miljarder watt (gigawatt) bakom mätaren-produktion från solenergi och vindkraft. Denna elektricitet driver elektrolysörer som omvandlar vatten till vätgas. Vätgasen lagras i saltsystem med kapacitet för 6 000 miljarder wattimmar (6 terawattimmar) och används till både ammoniak- och raketbränsleproduktion.
Vad har det för betydelse
Fortescues satsning visar hur fri energi kan tränga undan fossila bränslen i världens mest utsläppsintensiva transportsektorer. När tunga fartyg drivs av ammoniak istället för bunkerolja förändras hela den globala logistikkedjan. Hydrogen City och liknande projekt ger en konkret väg till storskalig produktion av grön ammoniak, vilket i sin tur gör det möjligt för företag som Fortescue att nå sina utsläppsmål. För varje hamn som kan ta emot ammoniakdrivna fartyg skapas också lokala affärsmöjligheter och minskade utsläpp.